Rastlösa människors förbannelse

Allt har ett slut, utom projekt
Nu har vi äntligen ett hus. Lång tid tog det att bygga och färdigställa vårt drömhus. Men det kommer att vara värt det, och det tycker jag i och för sig att det redan är. Det är verkligen en investering i livet, och jag är ypperligt nöjd med vår investering. Nu har vi bott här i snart två månader och jag har aldrig trivts så bra i ett hem som jag gör här. 

Nu 
har vi precis anlitat ett företag för att hjälpa oss med trädgårdsplanering. Det känns som att vi bara drar på oss mer och mer projekt, vad ska komma efter trädgården? Är det dags att bygga ett uthus då? Usch det orkar jag inte tänka på. Nu fokuserar jag på trädgården, vilken jag faktiskt är exalterad över att få börja fixa och trixa med. Jag är en riktig gammal gumma och älskar att påta i trädgården, odla örter och grönsaker. Och nu får jag äntligen chansen att bygga mitt dröm grönsaks land. Det kommer att vara så otroligt organiserat att folk kommer att tro att jag är psykstörd. Men det bryr jag mig inte alls om. Jag tänker dessutom att bugga ett örtland (vet inte om det är rätt ord, men ni förstår vad jag menar) som ska vara i anslutning till grönsakslandet men lite mindre. 

Åh vad jag låntar tills det att allt bara är klart och jag har odlat första året och vi har bott här ett litet tag och livet har fallit på plats. Men jag antar att man kanske inte någonsin når till den punkten när man är som jag och min man. Om jag känner oss rätt kommer vi ha lyckats glömma hur påfrestande det har varit och så vips har vi påbörjat något nytt projekt, som vi efter att tag också kommer tröttna på. Circle of life.